För att inte glömma Martina, PH, Maria, Joner, Lovisa, Sofia, Amanda och alla som jag träffat i helgen. De kommer på bild en annan gång för nu får det vara nog med frosseri i hemlängtan, nostalgi och fina vänner. Nu: mat
Inatt sov jag med filt. Nu äter jag frukost med världens finaste utsikt. Jag har det inte så illa ändå. Önskar jag kunde ta kort och visa er. MEN. Kameran är ju borta. Idag åker jag och hämtar mina sista grejer hos Kräkarn. Kanske blir det en regression, kanske blir det okej.
Eftersom jag inte har några nya bilder att bjuda på så får det bli några gamla. Från midsommar 2009 blir det, bara sådär.
Du tycks bara locka mig när livet bjuder på motstånd. Vad sägs om detta:
1. Jag bor i en kappsäck, bokstavligen = hejdå Kräkarn
2. Jag har inga pengar = hej första kontakten med soc (inte kärlek vid första ögonkastet direkt) + allt annat som fattigdom för med sig
3. Jag har tappat bort min kamera med hundratals bilder som jag inte hunnit föra över = inga Bilder Fran Mitt Liv
Ja, jag tycker lite synd om mig själv. Klart att folk har det värre och det är fint väder och jag har fina kompisar (även om alla inte är här) och en snäll bror som jag får bo hos men ändå. Kan det inte bara bli ett lite, lite bättre år? Snälla.
Jag kan plugga jag är inte rädd, jag kan plugga jag är inte rädd. MEN hittade en stor mängd bilder från UBC 2009 där jag raderat ungefär 2/3. Alltså mest skit, mycket hjärta. Denna bild är dock smokin':
Jag har organiserat om och glömt. Jag har mobilt bredband och orkar inte vänta på uppladdning av större bilder. Här kommer i alla fall några vällagrade från mappen:
"Bröllop"
Sandy och Alex gifte sig. Det var länge sen. Bröllopsparet, kanske bästa bilden någonsin - inte ett enda fel där
Också en felfri bild, denna gång på Geten + Man (som nu har fått gulligaste Get-Amanda)
Känner mig kritisk till denna kulissbild
Bröllopsefterfest med dans på bord ledde till taxiefterfest med Mitch...
och slutade i parkefterfest med studenter. Jag skedade Johanna den natten. Dagen efter - Lovi, blomstrande som en tussilago
Nu lät det kanske som att jag höll på att döden dö i mitt förra inlägg men troligtvis kommer jag att överleva. Ibland blir man bara lite självhatin' och när jag blir det är det oftast befogat. Tillståndet fick mig att söka mig bakåt i tiden och jag har kollat igenom samtliga blogginlägg och insett följande:
1. Jag har världens finaste och bästa vänner (statistiskt bevisat) 2. Jag använder sjukt mycket VERSALER 3. Och utropstecken!!! 4. And Swenglish (se fetstil ovan) 5. Det är ju inte alltid roligt att blogga men det är (edit: nästan) alltid roligt att ha kvar minnena (här från första gången jag och Johanna träffade Erik E och tusen andra)
(Edit 2: 6. Hej, jag heter Fran och jag är beroende av paranteser)
Alltså, i nio fall av tio är man ju en ganska normal person efter olika lärdomar i livet eller efter konsultation med vänner. I andra fall så är man ju bara fuckad.
(Använder bloggen som en soptunna, likt Martina. Ta min skit och ät upp den snälla blogg, gör den till kompost.)
Jag är i Stockholm. Alla Stockholmsvänner är i Umeå eller på annan ort. Kräkarn är på jobbet. Det är söndag och annandag påsk (eller?) = dött på stan. Jag har sovit en timme och läst ikapp bloggar. Nu tar jag mig en långpromenad. Först några gamla bilder från mitt liv:
STHLM FEB 09. Elski och jag
Finaste Erik har jag träffat
och Olov
Rapport från nuet och Kräkarns anslagstavla - nästan oläslig kod:
Lyssnar nu på när någon försöker kräkas. Kanske låter äckligt men det är som ändå mest positiva känslor som innebor min kropp just nu. Hoppas detsamma gäller er som inte glömt bort Bilder Fran Livet.
Juli 2009. Två stjärnor i mitt liv, nu och då:
Kräkarn har förövrigt däckat i sängen nu. Trivens! HEJDÅ, GODNATT